Madddys

Just nu sitter jag och i soffan och känner mig som ett litet barn. Med bena under mig, och en filt över mig som mamma just kom och la över mig, och hon gosade in filten överallt så den skulle hålla värmen ordentligt, precis som när man var liten..

Påtal om att vara barn... Vad skönt det var när man var liten, då existerade inte skitsnack. Kärlek var en puss på kinden, och pappa var den bästa killen på jorden. Höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet, värsta gråten var när man ramlade och skrapade upp knäet , största rädslan var för monstret under sängen.

Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare, ibland känner man att mamma & pappa är dom värsta fienderna på jorden, höjden av smärta var när man inte fick sin vilja fram, och den värsta gråten när ens vänner plötsligt sviker en. Den största rädslan är att förlora dem man älskar mest.

Varför kan inte allt vara som när man var liten? Är det bara som vill vara barn igen?

- haha jag bjuder på några bilder från när jag var liten! ;)